Torensis trädgård i Husnäs är ett Eringsboda i miniatyr och verkligen värd ett besök. Alltid är det något som blommar under hela växtsäsongen. Här finns också gamla kulturväxter, en liten bäck porlar genom parken och stentrollen tittar fram i snåren. Glöm inte skriva ditt namn i gästboken när du besöker trädgården.
Enligt sägnen blev en piga, som tjänade på en gård i Klackenhult, bortrövad från gården. När detta hände var det gott om rövare i bygderna men enligt sägnen kunde man inte heller utesluta att det var trollen som rövat bort henne. Hon blev förd till en håla i berget och man såg henne aldrig mer. Därav har platsen fått namnet.
På 1910-talet började den klurige och envise bonden Gustav Jonsson i Klackenhult fundera på att skapa ett vattenfall i en bäck vid Kärringkammaren.
Under 1920-talet förverkligade han sina planer och anlade en damm och fick därmed vattnet att rinna över en bergknalle med en fallhöjd på 8 meter. Här uppförde han ett turbindrivet sågverk, stickhyvel och gröpkvarn. Anläggningen var i drift i blygsam omfattning till c:a 1940.
På gården i Klackenhult byggde han omkring 1930 ett vindkraftverk i ett avkapat körsbärsträd.
När du besöker Kärringkammaren, missa inte vilket arbete som lagts ner på dammbyggnad och inte minst den stenlagda väg som går nedanför berget. Två man bröt och sprängde sten här för att förverkliga detta bygge.
Vandringsleden höglandsleden passerar vid kärringkammaren.
Siggekista är en grotta på gården Dals marker i Kråkshult socken. Närmaste vägen från Karlstorp går över Målarps marker, varifrån det finns markerad väg. Namnet kommer från rövarhövdingen Sigge som också hade två bröder som medhjälpare. De livnärde sig på att stjäla och plundra. De rövade bort en jungfru från en gård i Målarp. Hon var kvar i berget i sju år och födde under tiden sju barn, vilka alla kastades i Gosjö, som ligger i närheten av grottan. När hon efter alla dess år en gång fick följa med på en stöldräd till prästgården lyckades hon sticka hål på en säck med ärtor och ge byborna ett spår till grottan. Så fann man rövarna vilka dödades och kastades i sjön.
Gosjö.
Sjön gömmer på sin mörka hemlighet. Här på sydvästra sidan stupar berget högt och brant ner i sjön. Kommer du hit en dag då molnen är mörka och korparna svävar i skyn då anar du den stämning som rådde i Landet Utanför då riddar Kato lurade i borgen med sin järnskodda arm. Sjön är en sevärdhet i all sin kuslighet.
Vid vägen Hässlehult-Silverdalen finns naturreservatet Dragsudde. En udde som går ut i sjön Flen. På en rullstensås finns utsikten varifrån fotot är taget. Längst till vänster i fotot uppe i skogsranden ligger Karlstorps kyrka. Sverigeleden på cykel går förbi reservatet.
Reservatet ligger på sjöns södra sida, 38 ha stort, avsatt 1973. Det har säregen geologi. Berggrunden består av röd, fältspatrik, grovkorning sk. Smålandsgranit med beräknad ålder ca. 1740 miljoner år.
Tallskogen på reservatet är 120 år eller äldre. Här finns skvattram, odon, blåbär, lingon, ljung, tuvull, ängsull, vitmossa och pors.
Högsta punkten på reservatet är 45 meter över sjöns yta.
Karlstorps Hembygdsgård är en rogivande plats i skön natur. Här anordnar Karlstorps hembygdsförening fest varje midsommardag. Sedan några år tillbaka håller Karlstorps missionsförsamling sin läsarsångfestival i parken. En minnessten finns här tillägnad konstnären Marcus Larsson, som hade sin atelje i Flenshult. Hembygdsgården hette tidigare Lillegården. Vid 1900-talets början ägdes Karlstorps Kronogård och Lillegård av patron F. Nehrman. På Lillegården bodde då skomakaren August Andersson med hustrun Kristina och deras två pojkar. Numera är Lillegårdens gårdsplan skiftad från gården och ägs av Karlstorps hembygdsförening som återställt byggnaderna i sitt ursprungliga skick, 1700-tals stil. Här finns bostad och de ekonomibyggnader som behövdes på en liten gård.
Bondpojken Marcus Larsson från Lilla Örsäter i Östergötland blev den största gestalten inom den romantiska svenska målarkonsten. 21 år gammal kom han med mecenathjälp in på Akademin med C. J. Fahlcrantz som lärare och snabbt blev man uppmärksam på att här var en kraft och en begåvning utöver det vanliga. Tre år senare sökte han till marinmålaren W. Melbyes atelje i Köpenhamn, för att lära sig "måla en bölja". Under sin sista arbetsperiod i Düsseldorf arbetade han i ett våldsamt, intensivt tempo, som gav honom ryckte som en stor målare och en enastående expansiv kraft. Vid hemkomsten -väl 30 år gammal- firades han som stormästaren inom svensk konst. Då Riksdagen 1857 avslog hans erbjudande om att köpa "Vattenfall i Småland", drog han sig tillbaka till Småland för att leva ett lugnt liv med naturen. Han byggde då upp sin mycket särpräglade atelje och bostad i Flenshult i Karlstorps socken. Tyvärr brann den ner året därpå och snart var han återigen på resor. Marcus Larsson dog i London 1864, 39 år gammal. I hembygdsparken finns en enkel vägbeskrivning till platsen för hans atelje. I dag återstår endast grundgropen av det som en gång var hans bostad en kort tid.
|
|
|