Att blicka tillbaka
på år och da’r
det väcker förundran, tänk så det var!
En skillnad så stor,
emot hur det blev
när nyare tider historia skrev.
Låt oss färdas en dag
ifrån barndomens hus
Se, hur allting
skimrar i minnenas ljus!
Ett, tu, tre, vi startar en tankens återblick.
På cykel går vår
färd, en vacker dag vi fick!
Så trampar vi på, men
stannar snart till
vid skolan i Flenshult, där får barnen sin drill.
En lärdom för livet,
dem given med fast hand.
Och strunt samma om
inte den ger någon ”fil. kand.”!
Vår färd går på
slingrande byväg till furornas sus.
Buskebo, Sällefall,
Stättan och Stora Skahus.
Val
framme i Karlstorp en Bygdegård på höger hand.
Möten av skiftande
slag här hålles ibland.
Och vill vi bort oss
drömma och har till det förstånd
då bänkar vi oss där framför biodukens fond.
Vi ser kanske höjdaren ”Borta med vinden”!
Snart hörs en
snyftning och man känner tårar på kinden!
Först,
på vänster sida, där kan vi se
ett falurött hus, där rymmes ett café.
I verksta’n
där intill vid sin läst sitter böjd
Gunnar, skomakarmästar’n, så glad och förnöjd!
Vi låter hjulen
rulla, så sakta neråt ån.
Vi lyssnar, var
kommer väl bullret ifrån?
Jo där må du tro,
ligger bondens central.
Här förädlas hans mjölk i mejeriets lokal.
Nu kanske vi märker
att törsten oss tär!
Då slinker vi in i
Erik handlar’ns affär!
Vi vilar en stund och tömmer en dricka,
fyller måhända med godis vår ficka!
Efter svalkande paus
nu vidare vi dra’,
och skulle våra cyklar den minsta krämpa ha.
Det grejar han på stunden, vår cykelmäster Erik,
med smidig hand, så fyndig och idérik!
Nu börjar branta
backen. Till höger strax breve,
på plats i dunkla smedjan vi skymtar Axel Sme’!
Med kraft han tunga släggan svingar.
Som taktfast musik det nu från städet klingar!
Här, just där vägen
sig delar till tre’
ett litet hus, försett med skylt kan man se.
Där finns telefonstation, det kan vi notera.
Här kopplas samtal i mängd av Elsa, med flera.
Dold bland lövträd
skymtar en vitmenad missionskyrka
Här bjudes andakt, här lägges grunden till inre styrka.
Här ljuder sånger till glädje och tröst.
Någon gång man hörde Lapp-Lisas klockrena röst.
Nu bjudes
motstånd i backen, men snart får mödan sin lön!
Här, vidunderligt vacker breder sej en nejd så skön!
För hushållens service är tillgången god,
ty här vi räknar in, båd’ post och handelsbod!
Nu är vi framme, nu
har vi nått till resans mål!
Vi ser hur där sig reser, mot skyn en stolt kupol!
Här vilar kyrkan, så trygg uppå sin grund.
Kallar till glädje och tröst, till andakt och högtidsstund!
Vid luckevallen står sockenstugan, med många år på nacken!
För länge sedan magasin, dit ”drog man sitt strå till stacken”!
Nu, i kristid, här hämtas ransoneringskuponger.
Under föreläsningskvällar hörs föredrag och sånger.
Nu vandrar vi över
till kyrkskolans räjong.
Vi lyssnar på barnen! Här är det sång på gång!
Ledda av kantor Landström, och det låter riktigt bra!
Otto Lindblad, till hyllning! Och sången heter: ”Vintern ra…”!
Kanske den hörs till
Solstugans mottagning och dispensär ?
Lättar upp och livar, om värk och krämpor tär!
Eller glatt sej blandar med sorl och skrämda skrik
Bland barnavårdscentralens ungar, från bygd, så barnarik!
Och nu till sist vi
knackar på, i socknens hem för gamla.
Här blandas ålder och vishet, vi oss i vördnad samla!
Här har man kommit till ro, den hårda tiden måhända är glömd.
Ljusa färger i livets väv! En melodi i minnenas kammare gömd.
Tillbaka
i nuet! Kavalkaden av minnen
har dragit förbi!
Vi står i tyst beundran inför landskapets sceneri!
Hem! Hembygd! En given trygghet under hundratals år!
Och här får vi leva och vandra i fädernas spår!
Hässlehult, jubileumsåret 2002. Eva
Andersson.
|
